Du pryder fortfarande mina väggar men trots att jag ser dig på bilder varje dag så börjar jag glömma detaljerna, jag börjar glömma de små sakerna. Jag kommer inte längre ihåg allt som jag brukade veta, jag kommer ihåg alla stora grejer men inte längre de små. Är det så det blir när man går vidare, släpper taget och slutar tänka på dig flera timmar varje dag.

Jag kommer ihåg att allt antingen var fruktansvärt busenkelt med dig eller så var du så fruktansvärt svår, det fanns aldrig något mellanting. Ibland så funderar jag över om jag lät dig ta för mycket ifrån mitt liv, om jag borde försöka ha fler saker så att inte samma sak händer igen? Aja nu har det i alla fall gått över ett år sedan vi skildes åt och jag... tror att jag klarar mig, du och jag var väl inte menade för varandra utanför ridskolan. Idag har jag Brownie och hon gör allt som du inte gjorde och hon gör inte de du brukade göra. Men du kommer alltid att vara min Elli oavsett vad som händer i framtiden!