Känns overkligt

Jag var uppe i stallet förut och hämtade ett par skydd som jag ska sälja imorgon samtidigt som jag fick jobba lite på ridskolan. Mockade min box och fixade i ordning den till en ridskolehäst som ska stå i den inatt eftersom att Can Can behövde sällskap. Det känns så himla konstigt, alla saker är kvar men inte Brownie. Antar att vissa av er vet känslan och det är svårt även fast det var ett beslut som jag fattade själv. Hade jag varit tre år yngre, eller kunnat ha häst hemma, eller gått ett annat program i skolan eller helt enkelt inte gått i trean så hade jag ALDRIG lämnat tillbaka henne. Min fina tjej, det kommer bli jobbigt att inte se henne varje dag. 
 
 
Ska försöka att inte skriva för mycket depp-inlägg för inget blir ju bättre för det! Jag ska börja fokusera på min egen träning, mitt körkort och skolan nu fram över samtidigt som jag hälsar på Brownie när det passar. Men massa fler bilder kommer senare i alla fall!

It's not good bye, it's i'll see you soon!

 
Då är jag hästlös. Jag vet inte riktigt hur det känns, har lyckats hålla tårarna borta i alla fall vilket är tur det för jag hatar att gråta. Senare ska jag upp till stallet för att hämta kameran (mamma tog lite bilder innan vi åkte) och även fixa lite grejer. Detta blir i alla fall inget långvarit hej då för jag ska till Wärmagården (hennes nya hem) redan på onsdag och rida med på en dressyrträning på min fina tjej. Kommer bli så konstigt att inte träffa henne varje dag men det är skönt att hon bara står ett par mil bort och att jag får åka dit när jag vill! Usch nej nu får jag sluta skriva innan jag börjar lipa!

Stallhäng

 
Om en stund åker jag upp till stallet med mamma som sällskap. Tror inte att jag rider idag, delvis för att jag är trött och bakis, delvis för att jag inte vill få en dålig känsla på vårat sista ridpass. Det regnar nämligen ute, alltså är hon blöt och jag måste rida inne... Men vi får se lite hur jag känner efter att ha fixat i stallet och så. Skulle ju vara kul att ha film på provridningen jämför med idag... Men vi får se helt enkelt. På tal om Brownie så känner jag mig förvånandsvärt okej med att lämna tillbaka henne. Jag har hunnit förbereda mig mentalt och lägga lite avstånd mellan oss så det känns inte så jätte jobbigt som tur är. Men vi får väl se hur det känns imorgon....