Jag har bestämda åsikter om precis allt, vad det än kan tänkas vara så vet jag vad jag tycker. Jag tror inte på någon gud, jag tror inte att man kan hitta en person att leva resten av sitt liv med (okej det finns ett fåtal undantag), jag tror inte heller att det är något efter döden. Jag tror alltså egentligen inte på någonting alls. Något som irriterar många är att jag inte tror på något, och att jag heller inte bryr mig om det skulle visa sig att jag har fel. "Men tänk om det visar sig att gud finns och att man efter döden kommer till himlen eller helvetet?" , ja men då är det väl så då, det lär jag ju märka när jag dör i så fall, men det kommer ju inte förändra något just nu. 

 

Det är precis samma sak i det här med att jag inte vill ha några barn, inte ett heller för den delen. Några kommentarer som faktiskt kan göra mig lite arg är "Äh du kommer ångra dig, vänta du bara". JAHA och?! Det spelar väl ingen roll efter som att jag kan vara död imorgon? Och jag förstår inte hur det kan vara någon annans buisness än jag eftersom att jag inte har någon pojkvän som jag vill spendera resten av mitt liv med. Varför kan inte folk acceptera att alla i hela världen kanske inte vill ha barn? Bara för att alla inte är lika ärliga och utåt med det som jag är så betyder inte det att vi inte är ett par stycken. 

 

Jag tycker att man kan försöka acceptera att alla inte tycker likadant, har samma värderingar i livet och samma synsätt. Visst skulle världen troligtvis blir ganska mycket bättre om alla hade samma åsikt men jag tror att vi skulle behöva aliens som i "The Host" (super bra bok och film för övrigt) och det slutade ju inte så bra för dom heller. Människor är som de är, även fast några är budister, vissa är kristna och vissa är nazister och en del kommunister så måste man acceptera varandra.