Äntligen förstår jag varför jag är som jag är

Jag är en introvert person. Av en slump trillade jag in på en youtube video om myter kring introverta personer. När de i början förklarade vad en introvert person var så klickade det till i mitt huvud direkt, det är ju mig de pratar om! 
 
Det finns en skala mellan introvert och extrovert, de allra flesta är någonstans i mitten, många är mest extroverta och en del är som jag: introverta. I dagens samhälle ska man vara extrovert, det vill säga utåtriktad och social, inte tystlåten och fåordig. Hur många platsannonser har ni sett där det står: "Tystlåten och inåtvänd arbetare sökes"? Jag har i alla fall inte sett en enda. 
 
Många missuppfattar introverat personer som tråkiga och blyga vilket inte alls behöver vara sant. Jag är till exempel inte alls speciellt blyg men jag tänker alltid innan jag talar och tycker om att spendera tid med mig själv. Endel får panik över att vara ensam hemma, jag har alltid älskat den tiden för mig själv. De flesta tycker om att gå ut och festa, umgås med många människor, men jag blir bara otroligt trött av att umgås i stora grupper. Många hämtar energi från andra människor, jag hämtar energi från en bok. Det finns många skillnader mellan extroverta och introverta, det är olika från person till person. Jag personligen passar in i den introverta mallen till punkt och pricka.
 
Vad som är viktigt att komma ihåg är att introverta kan vara precis lika sociala som alla andra men det tar jätte mycket energi, är inte vad personen trivs med och mår bra av.
 
Nu när man har informationen så har man mer förståelse varför ens liv ser ut som det gör. Plötsligt förstår jag att det faktiskt inte är något fel på mig utan att jag bara inte har samma sorts personlighet som alla andra. Jag föredrar att umgås med en person i taget, något som ingen annan jag känner (förutom mamma kanske) gör. Nu har jag i alla fall insett att jag måste sluta försöka passa in i den extroverta mallen eftersom att den aldrig kommer att passa. 
 
Jag tänkte läsa "Introvert: den tysta revolutionen" av Linus Jonkman för att få mer information kring ämnet, ett litet tips om någon mer skulle vara intresserad.
1 Tove Kjaerran:

skriven

Det är verkligen inget konstigt att vara introvert :) Jag är själv mot det hållet, jag trivs bäst när jag får lite tid för mig själv. Jag kan ha jätteroligt med andra och verkligen vara i centrum för allt ett tag men för att orka med det behövs en del lugna, ensamma dagar. Därför är jag så lycklig över mina närmsta vänner, de kan man hänga med och liksom bara vara. Ligga tyst i sängen, kolla någon film, man behöver inte alltid underhålla varandra när man trivs så bra ihop :) Sen kan det som du säger vara bra att vara förstående av begreppet, man kan ju annars framstå som lite tråkig eller tvär till andra när det egentligen är tvärt om :)

Svar: Nej jag förstår att det är vanligare än vad jag trott när jag funderar på människor i min omgivning med denna nya synvinkel :) Det känns så skönt att veta att man inte är så konstig eller "social efterbliven" som varit min ständiga teori om mig själv.
Jag är inte den som har så många vänner, just eftersom att jag är introvert och dom inte är det. Dock så har jag allt några personer som man bara kan hänga med och inte behöva hålla igång en konversation för att man ska ha det trevligt tillsammans vilket är underbart :)
Amanda

Kommentera här: